Jag trodde att jag kände dig!
Ja vad är kärlek egentligen?
Vad fan är kärlek för något? Vad står ordet kärlek för egentligen? Vad är känslor för en annan person? Varför skulle man vilja tillbringa resten av sitt liv med en annan människa? Varför flyttar man ihop med en person som man inte alls vet om man kan lita på eller inte, man måste lita på personen för annars kommer det aldrig funka, men vem fan säger att det inte skulle om man inte litade på personen?
Jag har lärt mig min läxa att jag inte kan äga en annan människa och det är bra men jag har även lärt mig att det är jävligt svårt att lita på någon annan person.
Att jag nu har blivit så kall som jag blivit gör att jag skrämmer mig själv när jag blir minsta känslig eller gullig mot någon annan. Jag vill inte falla tillbaka i samma grop och bli samma person igen. Jag har gått från att vara en lättretlig person med mycket känslor till en glad person som är kall. Jag är då mycket hellre såhär som jag är nu för det här sårar mig själv minst.
Man ska ändra sig för att andra människor ska gilla en, men varför gör man det egentligen? Ska man inte bli älskad och omtyckt för den man är? Alla säger ju att om man inte kan älska sig själv vem ska då älska dig? Men hur ska man kunna älska sig om man ska behöva ändra på sig för andra?
Ta mig som jag är eller dra, jag är less på att behaga alla andra, jag ska vara mig själv och jag skiter i vad andra tycker om mig. Jag vet att jag ser bra ut, inte snygg men jag ser bra ut. Sedan om någon inte tycker om allt med mitt utseende eller hur jag klär mig, synd för dig säger jag då. Det är såhär jag ser ut, ta mig eller inte ta mig det skiter jag i.
Äcklad
Hur kan du säga att du aldrig skulle ljuga för mig och att du aldrig gjort det men sedan så gör du det ändå? Vad är ditt problem?
Att du gjorde samma sak med mig som du gjorde med ditt ex, haha det är skrattretande. Att du säger så många saker till mig och sedan så stämmer dem inte för fem öre. Att du säger att du inte vill ligga med mig för att jag är för ”påstridig” är rena skiten, jag tror fan inte ett jävla skit på det där. Och sedan när du säger att du aldrig skulle vågat göra någonting med de där tjejerna som du skrivit med är så mycket skitsnack. Nog för att jag är korkad men jag är inte helt dum i huvudet, jag ligger inte efter och fattar precis vad du menade med de orden som du skrev. Och det som gjorde mest ont är när du satt/låg och skrev med dem när jag låg bredvid dig. Jag trodde att du var en bra människa men jag hade så fruktansvärt fel om dig, åh du anar inte hur fel jag hade om dig. Jag sa i alla fall att jag var en dålig människa, jag vågade stå för det och visa alla vem jag var men det vågade inte du, du skulle dölja det och ta det sedan.
Sedan så sa du att man inte skulle pussas bland människor, det var väl för att du skämdes för mig, att jag var ful eller så äcklades du väl av mig då också precis som när du såg mig hemma i underkläder.
Hur tror du att det känns att höra från sin partner att man ser äcklig ut? Att ens partner blir äcklad av en? Du hade komplex för din kropp men inte fan sa jag till dig att du äcklad mig, för det gjorde du inte!
Jag har inte en jävla aning om vad du gjorde när du var borta i olika länder eller i olika städer, det känns också ganska jobbigt. Att inte ha någon alls vad du hade för dig, visst man ska lite på människor men det går inte att lita på någon.
Att ana att du legat med en annan brud i min säng känns så jävla hårt, det gör ont och jag blir så jävla arg på dig, om du gjort detta så kan du faktiskt dra rent åt helvete! För det är en sådan sak som man i helvete heller gör. Du avslöjar dig själv också vad du gjort/gör och det är faktiskt lite roligt. Trodde att vi båda var vuxna människor och det var du som sa att vi skulle vara vänner efter att det tagit slut men det är jag som försöker vara mogen och prata vanligt men det klarar du tydligen inte av. Ska bli så skönt att avsluta detta kapitel med dig. Jag hade trevligt medan det varade men det var då verkligen bäst att det blev såhär, kände mig mer ledsen och besvärad än lycklig den senaste tiden. Om du skulle våga berätta vad du gjort mot mig så vore jag glad men det är för mycket begärt. Att du inte ens kan svara på mina sms när jag undrar hur du mår är ju så jävla konstigt.
Min kärlek har förvandlats till ilska!
Smärtan skär som ett rakblad genom min hud, att känna det vassa bladet glida lätt över huden, se blodet börja sippra fram och till slut börja rinna, rinna ner från min handled och droppa ner på golvet.
Vill bara skrika ut min sorg men när jag öppnar munnen så kommer det inte ut några ljud, det är bara helt tyst. Att se dig tillsammans med någon känns som en kniv i hjärtat. Det vi hade tillsammans, det liv vi byggde upp är nu borta, de åren känns som ingenting längre. Den smärtan du gav mig när du framförde de orden, orden att du inte ville vara min längre gjorde så ont i mitt hjärta. Den paniken, den ångesten, ilskan. Jag ville bara skrika,springa min väg, försvinna bort, bort i tomma intet.
Vill bara slå dig i ansiktet, jag vill slå dig så hårt så att jag ser dig vackla till, slå igen och igen tills du faller ner på marken. Jag blir så arg när du behandlar mig som du gör just nu, när du behandlar mig som skit. Alla dessa åren vi hade tillsammans, betydde de ens någonting alls för dig?
Du har gjort mig till en sådan kall person och det vill jag tacka dig för, tack för att du gjort mig till en person som inte riktigt kan visa känslor för någon. Jag är mer rädd nu än vad jag någonsin har varit.
Ett föralltid finns inte, bullshit. Allt är så jävla mycket bullshit. Jag hatar att detta blev som det blev, jag hatar att du behandlar mig som luft, att du trycker bort mig helt. Hur kan man göra så mot en person som man engång älskat? Jag behandlade dig som skit det vet jag, men jag försöker i alla fall nu, jag försöker jobba på detta men det jag får tillbaka är skit och falska förhoppningar. Fuck you! Jag trodde inte detta om dig, du var den sista personen som jag trodde detta om. Men det kanske är lika för dig som det är för mig, att jag har gjort dig kall. Jag har gjort dig kall som is, det gör mig ingenting alls, det ska bli så skönt att få ett slut på detta äntligen. Slippa detta onda i magen, slippa det falska, det falska som jag inte trodde fanns men egentligen fanns.
Kärlek finns inte, jag trodde att det gjorde det, men det gör det fan inte. Jag vill samtidigt tacka dig för att du gjort mig till den personen som jag är idag för jag har äntligen öppnat ögonen för världen. Denna värld som vi lever i, som vi tror är så bra och den så kallade kärlek som jag trodde fanns, den finns då fan inte. Kärlek är ett ord som inte har någon mening, den lycka som jag har på bilder på mig med dig är rena skiten. Jag förstår inte att jag kunde ge mig in i detta, i denna bubbla som bara ger trubbel, gör ont och gör en ledsen.
Jag har gråtit mina sista tårar för dig, jag är så fruktansvärt less på att må såhär nu. Jag ska nu flytta och starta ett nytt liv och bygga upp något som gör att jag mår bra. Jag ska inte ljuga, jag ska inte ha ont i magen för att tro att jag inte duger, ska inte behöva oroa mig för att du ska säga att du äcklas av att jag ser för ”smal” ut. Hur ska ett självförtroende vara bra om man inte får det stödet man behöver av sin partner?
Förlåt
Det värmer i mitt hjärta, det bränner i mitt hjärta. Det brister och faller ner till marken i tusen bitar, de sveps med i luftens strömmar, de strömmar som du känner vina genom ditt hår. Ett brustet hjärta, ett krossat hjärta, ett hjärta som skriker, skriker och skriker utan stopp, ett hjärta som skriker efter att bli helt utan framgång.
Såren blir djupare men de gör inte ont längre, för inget kan göra ondare än de ärr som redan finns i mitt hjärta. Den plats som förut var fylld med kärlek och glädje, den är nu tom och gör så fruktansvärt ont, så ont att det inte finns ord för det.
Förlåt för att jag aldrig sagt förlåt. Förlåt för alla gånger som jag sårat dig, skadat dig och fått dig att gråta.
Jag vet att jag har gått för långt, fått alldeles för många chanser, du gav mig chanser utan att veta vad som skulle ske. Chanser som slutade illa, illa för oss båda, det var aldrig meningen att såra dig, göra dig så illa som jag nu har gjort. Jag har sårat den människan som jag någonsin har älskat på riktigt, den människan som jag vill tillbringa resten av mitt liv med, sårat den enda människan som jag verkligen har varit kär i. Hur kan man såra den man älskar och som man vill tillbringa resten av sitt liv med? Mina ord har ingen mening längre, mina ord är lögner i dina öron, ett svek är det enda du hör. Du gav mig ditt hjärta men jag krossade det, förlåt, så fruktansvärt mycket förlåt.
