Jag trodde att jag kände dig!
Det gör mig så arg att du ignorerar mig som du gör, den blicken du ger mig säger mycket men sättet du beter dig på är ett annat. Att du gör såhär efter allt vi hade gör mig så fruktansvärt förbannad, jag vet att jag sårade dig jävligt mycket men för det behöver du inte ignorera mig helt. Varför gör du såhär?
Ett alltid finns inte, ett vi finns inte, fanns det ett vi någon gång? Det tvekar jag på. Varför var du med mig om jag äcklade dig så? Fanns det någonting som jag gjorde som var bra?
Att du ersatte mig så fort gör mig ingenting men att du inte kan vara ärlig om det när jag frågar dig. Vem är du egentligen? Jag trodde att jag kände dig men nu tvekar jag på att jag någon gång kände dig.
Vad är ärlighet för dig? Vet du vad ärlighet är?
Vad är ditt problem egentligen?
Att kasta tre år åt helvete svider i mitt hjärta, att du inte vill veta av mig i huvudtaget, att inte spara en enda bild på oss tillsammans. Jag trodde att jag i alla fall betydde någonting för dig, men det gjorde jag då tydligen inte.
Det är dags att tänka efter. Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig, jag kan inte på om jag vill bli av med dig.
Jag vet precis vad du känner fast att du inte sagt ett ord.
Men du av någon måste förstå att man inte gör såhär mot mig.
Du ville prata med mig men när du kom var du helt tyst, du tror säkert att jag hoppas på något som aldrig ska bli av.
Kommentarer
Trackback
