Det värmer i mitt hjärta, det bränner i mitt hjärta. Det brister och faller ner till marken i tusen bitar, de sveps med i luftens strömmar, de strömmar som du känner vina genom ditt hår. Ett brustet hjärta, ett krossat hjärta, ett hjärta som skriker, skriker och skriker utan stopp, ett hjärta som skriker efter att bli helt utan framgång.

Såren blir djupare men de gör inte ont längre, för inget kan göra ondare än de ärr som redan finns i mitt hjärta. Den plats som förut var fylld med kärlek och glädje, den är nu tom och gör så fruktansvärt ont, så ont att det inte finns ord för det.

Förlåt för att jag aldrig sagt förlåt. Förlåt för alla gånger som jag sårat dig, skadat dig och fått dig att gråta.

Jag vet att jag har gått för långt, fått alldeles för många chanser, du gav mig chanser utan att veta vad som skulle ske. Chanser som slutade illa, illa för oss båda, det var aldrig meningen att såra dig, göra dig så illa som jag nu har gjort. Jag har sårat den människan som jag någonsin har älskat på riktigt, den människan som jag vill tillbringa resten av mitt liv med, sårat den enda människan som jag verkligen har varit kär i. Hur kan man såra den man älskar och som man vill tillbringa resten av sitt liv med? Mina ord har ingen mening längre, mina ord är lögner i dina öron, ett svek är det enda du hör. Du gav mig ditt hjärta men jag krossade det, förlåt, så fruktansvärt mycket förlåt.