Lite tänkande

Livet leker det är väl så man säger inte sant? Ibland tänker man för många gånger och ibland för några. Finns det något måttligt tänkande? Man uppskattar det fina som finns i ens liv, avundas dom som har det bra. Det där med att vara avundsjuk det är inte riktigt bra, man ska inte vara det man ska vara glad för dom människorna som man är avundsjuk på, för man kan få det själv. Det gäller att jobba hårt här i livet för om man gör det då kan man få det mesta. Att tänka för mycker löser inte många problem, klart ska man tänka men man ska då göra det måttligt och istället göra det man vill.

Jag älskar mitt liv just nu, allt flyter på åt rätt håll. Jag är förälskad i världens underbaraste männsika, ny iflyttad i en underbar lägenhet, jobbet är toppen och jag älskar dom som bara finns i mitt liv just nu. Jag vill bara tacka alla underbara människor som har gjort mig till den människa jag är idag. Till det jag fått upplevt och det jag kommer få uppleva. Jag ska leva mitt liv och bara njuta av det för man vet aldrig när det är ens sista dag.

In the arms of an angel!
Jag är verkligen det, för så mycket jag fått upplevt i mitt liv med både medgångar och motgångar så har jag blivit en bättre människa. Man ska väl ha motgångar för att kunna finna den rätta vägen?
Man ska le, tacka och ta emot det mesta, hjälpa dom människor som behöver hjälp och uppskatta det man får så tror jag i alla fall att livet blir lite bättre.

Ser man ett spår som ser rätt ut varför inte följa det då?

Jag vet att jag inte varit den snällaste människan, varit lätt irriterad av mig,kaxig och allmänt sur av mig. Men vem säger att man inte människor kan ändra på sig? Jag har en sådan yta att jag är kaxig men innerst inne så är jag blyg och feg av mig. Kanske dumt att ha ett sådant skal men jag kanske har det för att jag är rädd att någon ska komma åt mig så att jag blir sårad? Jag vet inte själv riktigt varför jag är sådan, men jag har en ängel som vakar över mig det vet jag.

Mitt hjärta klappar så fort ibland så att jag blir lite rädd men när jag tänker efter varför det gör det så kommer jag på att det är för att jag är så kär i min pojkvän. Han är det bästa som hänt mig och har gjort mig så otroligt lycklig. Han är min andra halva och mitt livs kärlek. Jag skulle kunna skriva så mycket om hur mycket jag tycker om honom men det behöver jag inte för han vet exakt vad jag känner och hur mycket jag tycker om honom. Tack för att du finns i mitt liv Anton Larsson. Jag älskar dig mer än ord kan förklara!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0