Love me a little bit longer.

Det tunga regnet smattrar mot mitt tak och mitt hjärta, mitt hjärta skriker efter dig bara efter dig. En gång en saga en saga som skulle sluta så lyckligt som inte blev som dom alltid skriver i böckerna. Varför blir inte min saga som alla andra? Är det kanske jag som ska skriva mitt egna slut?
Läpparna närmar sig sakta det snuddas vid, man känner den ljuva doften, doften utan kärlek. Den underbara och så söta smaken, åh ge mig mer, låt mig smaka, bara en gång till. Jag lovar att ta det försiktigt det var så mjukt, så tryggt och så skönt, så skönt att få bara försvinna bort, bort med dig och bara känna luften flyga igenom mitt hår med dig. Min andetag blir allt tyngre, hjälper du mig att släppa på trycket?

Man ska väl behandla andra som man själv vill bli behandlad? Det har i alla fall min mamma lärt mig. Men varför gör vi inte det då?


Jag har lärt mig vad kärlek är, jag har lärt mig vad svek är, jag har lärt mig vad tillit och tro är men jag har aldrig lärt mig vad hat är, och det kommer jag aldrig lära mig heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0