Saknad är någonting som är väldigt stort och sträcker sig genom så många små och stora väggar. Man kanske inte vet att man saknar någon förnst det är försent. Saknad är något som kan vara bra och dåligt, det kan vara underbart och hemskt på en och samma gång. Varför ska det vara så hemskt att sakna någon för? Hur kan allt vara så underbart och sen bara försvinna bara sådär? Det borde inte få vara så, varför är det så? Varför finns det inget man kan göra åt saken för? Snälla svara mig på det!!
Det där sköna mysiga tiden som man har, den värmer och allt är så sjukt underbart och man vill bara stanna upp tiden och aldrig låta den försvinna. Man känner sig så trygg och allt bara värmer som att man är precis i närheten av solen men och så kan den bara försvinna i ett naffs det säger bara poff och så finns det ingenting kvar man står där ensam och man känner att saknaden sakta börjar krypa sig på en. 



"Guds härlighet är en levande människa och människans liv är att betrakta Gud”