Who am I
Plågad själ.
Vad är egentligen en plågad själ? Är det människor som lyssnar på ledsen musik? Dom som har blivit slagna? Dom som är för mycket älskade eller för lite älskade? Kan det bara vara vem som helst, som du och jag.
Vad är det som händer i kroppen när man blir så arg att man inte vet vad man ska göra. Då man känner att man bara vill slå till blodet sprutar och man slutar inte slå förnst man inte orkar mer, när man faller till marken av trötthet. Av uttmattning, kroppen bara skakar för att den inte orkar mer, orkar inte resa sig upp. Man tittar ner på sina händer och dom är helt röda av blod och värker. Men man märker inte smärtan för man är så arg, så vansinning.
Plågad själ.
Vad är egentligen en plågad själ? Är det människor som lyssnar på ledsen musik? Dom som har blivit slagna? Dom som är för mycket älskade eller för lite älskade? Kan det vara vem som helst, som du och jag.
Vad är det som händer i kroppen när jag blir så arg att jag inte vet vad jag ska göra. Då jag känner att jag bara vill slå tills blodet sprutar och jag slutar inte slå förnst jag inte orkar mer, när jag faller till marken av trötthet. Av uttmattning, kroppen bara skakar för att den inte orkar mer, orkar inte resa sig upp. Jag tittar ner på mina händer och dom är helt röda av allt blod, det är inte bara på händerna som det är blod utan överallt. Det sitter hudbitar kvar lite var stans. Smärtan finns där någonstans den också men jag märker inte av den för jag är så arg, så vansinning. Hela kroppen bara kokar av ilska av vrede.
Den vreden jag känner är den normal eller är det något som måste botas av någon konstig medicin? En medicin som bara gör så att man känner sig snurrig i huvudet och jag kan snart inte alls tänka klart. Jag hamnar snart på psyke tack vare någon idiot doktor som inte lyssnat ordenligt på vad jag hade för problem. Det enda han tänker på var att han ville knulla den där tjejen med kortkort på undersöknings sängen. Så han ger ut någon medicin som bara göra allt värre, tvärtom och bakofram.
Ljuden i mitt huvud blev bara värre och värre. Det var inte bara ljud till slut utan det var människor som pratade i mitt huvud. Håller jag på att bli tokig? Jag började stanna inne, inte träffa någon och bara stirra in i den tomma väggen och prata med dom i huvudet och bara gör mig mer förvirrad än vad jag redan är, en helt förvirrad själ. Vad gör man då när man inte kan prata med någon alls? När allt blivit som en mardröm, man vill bara vakna upp men man kan inte för det är ingen dröm.
Men så finns det en vänlig själ som sträcker ut en hand, säger allt ska bli bra nu jag ska hjälpa dig. Haha fuck no. Skulle aldrig litat på den människan, skulle lyssnat på mina förvirrande röster i huvudet istället. Nu sitter jag här, ensam med en tröja på mig som jag inte kan röra mig av. Jag sitter och tittar ut på den frihet som jag aldrig haft då jag kanske aldrig varit en normal själ. Eller vilken människa är normal? Hur vet man hur man ska bete sig och vara för att vara normal? Eh jag vet då inte alls och jag bryr mig inte heller för den frihet som ni andra har men inte jag den kan ni få ha kvar också. Den ser bara löjlig ut och nu pallar jag inte att sitta och stirra på den tomhet som fyllt mig hela mitt liv längre, så nu säger jag tack och hej för mig. Hoppas att ingen annan person ska få känna det hat och ensamhet som jag har fått gjort. När dom äntligen släpper loss mig så har jag smugglat med mig ett knivblad. Jag tar fram bladet, tittar lite på det innan jag skär mig i båda hanlederna. Jag känner det inte, ska man inte känna smärta när man skär sig? Jag har i för sig aldrig känt något annat än vrede så jag blir inte förvirrad. Jag hör dom kommer i korridoren, jag tar då bladet och hugger mig i hjärtat. Jag faller till golvet och jag känner att äntligen, äntligen så slipper jag detta liv. Tack
