Jag trodde att jag kände dig!
Det gör mig så arg att du ignorerar mig som du gör, den blicken du ger mig säger mycket men sättet du beter dig på är ett annat. Att du gör såhär efter allt vi hade gör mig så fruktansvärt förbannad, jag vet att jag sårade dig jävligt mycket men för det behöver du inte ignorera mig helt. Varför gör du såhär?
Ett alltid finns inte, ett vi finns inte, fanns det ett vi någon gång? Det tvekar jag på. Varför var du med mig om jag äcklade dig så? Fanns det någonting som jag gjorde som var bra?
Att du ersatte mig så fort gör mig ingenting men att du inte kan vara ärlig om det när jag frågar dig. Vem är du egentligen? Jag trodde att jag kände dig men nu tvekar jag på att jag någon gång kände dig.
Vad är ärlighet för dig? Vet du vad ärlighet är?
Vad är ditt problem egentligen?
Att kasta tre år åt helvete svider i mitt hjärta, att du inte vill veta av mig i huvudtaget, att inte spara en enda bild på oss tillsammans. Jag trodde att jag i alla fall betydde någonting för dig, men det gjorde jag då tydligen inte.
Det är dags att tänka efter. Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig, jag kan inte på om jag vill bli av med dig.
Jag vet precis vad du känner fast att du inte sagt ett ord.
Men du av någon måste förstå att man inte gör såhär mot mig.
Du ville prata med mig men när du kom var du helt tyst, du tror säkert att jag hoppas på något som aldrig ska bli av.
Ja vad är kärlek egentligen?
Vad fan är kärlek för något? Vad står ordet kärlek för egentligen? Vad är känslor för en annan person? Varför skulle man vilja tillbringa resten av sitt liv med en annan människa? Varför flyttar man ihop med en person som man inte alls vet om man kan lita på eller inte, man måste lita på personen för annars kommer det aldrig funka, men vem fan säger att det inte skulle om man inte litade på personen?
Jag har lärt mig min läxa att jag inte kan äga en annan människa och det är bra men jag har även lärt mig att det är jävligt svårt att lita på någon annan person.
Att jag nu har blivit så kall som jag blivit gör att jag skrämmer mig själv när jag blir minsta känslig eller gullig mot någon annan. Jag vill inte falla tillbaka i samma grop och bli samma person igen. Jag har gått från att vara en lättretlig person med mycket känslor till en glad person som är kall. Jag är då mycket hellre såhär som jag är nu för det här sårar mig själv minst.
Man ska ändra sig för att andra människor ska gilla en, men varför gör man det egentligen? Ska man inte bli älskad och omtyckt för den man är? Alla säger ju att om man inte kan älska sig själv vem ska då älska dig? Men hur ska man kunna älska sig om man ska behöva ändra på sig för andra?
Ta mig som jag är eller dra, jag är less på att behaga alla andra, jag ska vara mig själv och jag skiter i vad andra tycker om mig. Jag vet att jag ser bra ut, inte snygg men jag ser bra ut. Sedan om någon inte tycker om allt med mitt utseende eller hur jag klär mig, synd för dig säger jag då. Det är såhär jag ser ut, ta mig eller inte ta mig det skiter jag i.
Äcklad
Hur kan du säga att du aldrig skulle ljuga för mig och att du aldrig gjort det men sedan så gör du det ändå? Vad är ditt problem?
Att du gjorde samma sak med mig som du gjorde med ditt ex, haha det är skrattretande. Att du säger så många saker till mig och sedan så stämmer dem inte för fem öre. Att du säger att du inte vill ligga med mig för att jag är för ”påstridig” är rena skiten, jag tror fan inte ett jävla skit på det där. Och sedan när du säger att du aldrig skulle vågat göra någonting med de där tjejerna som du skrivit med är så mycket skitsnack. Nog för att jag är korkad men jag är inte helt dum i huvudet, jag ligger inte efter och fattar precis vad du menade med de orden som du skrev. Och det som gjorde mest ont är när du satt/låg och skrev med dem när jag låg bredvid dig. Jag trodde att du var en bra människa men jag hade så fruktansvärt fel om dig, åh du anar inte hur fel jag hade om dig. Jag sa i alla fall att jag var en dålig människa, jag vågade stå för det och visa alla vem jag var men det vågade inte du, du skulle dölja det och ta det sedan.
Sedan så sa du att man inte skulle pussas bland människor, det var väl för att du skämdes för mig, att jag var ful eller så äcklades du väl av mig då också precis som när du såg mig hemma i underkläder.
Hur tror du att det känns att höra från sin partner att man ser äcklig ut? Att ens partner blir äcklad av en? Du hade komplex för din kropp men inte fan sa jag till dig att du äcklad mig, för det gjorde du inte!
Jag har inte en jävla aning om vad du gjorde när du var borta i olika länder eller i olika städer, det känns också ganska jobbigt. Att inte ha någon alls vad du hade för dig, visst man ska lite på människor men det går inte att lita på någon.
Att ana att du legat med en annan brud i min säng känns så jävla hårt, det gör ont och jag blir så jävla arg på dig, om du gjort detta så kan du faktiskt dra rent åt helvete! För det är en sådan sak som man i helvete heller gör. Du avslöjar dig själv också vad du gjort/gör och det är faktiskt lite roligt. Trodde att vi båda var vuxna människor och det var du som sa att vi skulle vara vänner efter att det tagit slut men det är jag som försöker vara mogen och prata vanligt men det klarar du tydligen inte av. Ska bli så skönt att avsluta detta kapitel med dig. Jag hade trevligt medan det varade men det var då verkligen bäst att det blev såhär, kände mig mer ledsen och besvärad än lycklig den senaste tiden. Om du skulle våga berätta vad du gjort mot mig så vore jag glad men det är för mycket begärt. Att du inte ens kan svara på mina sms när jag undrar hur du mår är ju så jävla konstigt.
Min kärlek har förvandlats till ilska!
Smärtan skär som ett rakblad genom min hud, att känna det vassa bladet glida lätt över huden, se blodet börja sippra fram och till slut börja rinna, rinna ner från min handled och droppa ner på golvet.
Vill bara skrika ut min sorg men när jag öppnar munnen så kommer det inte ut några ljud, det är bara helt tyst. Att se dig tillsammans med någon känns som en kniv i hjärtat. Det vi hade tillsammans, det liv vi byggde upp är nu borta, de åren känns som ingenting längre. Den smärtan du gav mig när du framförde de orden, orden att du inte ville vara min längre gjorde så ont i mitt hjärta. Den paniken, den ångesten, ilskan. Jag ville bara skrika,springa min väg, försvinna bort, bort i tomma intet.
Vill bara slå dig i ansiktet, jag vill slå dig så hårt så att jag ser dig vackla till, slå igen och igen tills du faller ner på marken. Jag blir så arg när du behandlar mig som du gör just nu, när du behandlar mig som skit. Alla dessa åren vi hade tillsammans, betydde de ens någonting alls för dig?
Du har gjort mig till en sådan kall person och det vill jag tacka dig för, tack för att du gjort mig till en person som inte riktigt kan visa känslor för någon. Jag är mer rädd nu än vad jag någonsin har varit.
Ett föralltid finns inte, bullshit. Allt är så jävla mycket bullshit. Jag hatar att detta blev som det blev, jag hatar att du behandlar mig som luft, att du trycker bort mig helt. Hur kan man göra så mot en person som man engång älskat? Jag behandlade dig som skit det vet jag, men jag försöker i alla fall nu, jag försöker jobba på detta men det jag får tillbaka är skit och falska förhoppningar. Fuck you! Jag trodde inte detta om dig, du var den sista personen som jag trodde detta om. Men det kanske är lika för dig som det är för mig, att jag har gjort dig kall. Jag har gjort dig kall som is, det gör mig ingenting alls, det ska bli så skönt att få ett slut på detta äntligen. Slippa detta onda i magen, slippa det falska, det falska som jag inte trodde fanns men egentligen fanns.
Kärlek finns inte, jag trodde att det gjorde det, men det gör det fan inte. Jag vill samtidigt tacka dig för att du gjort mig till den personen som jag är idag för jag har äntligen öppnat ögonen för världen. Denna värld som vi lever i, som vi tror är så bra och den så kallade kärlek som jag trodde fanns, den finns då fan inte. Kärlek är ett ord som inte har någon mening, den lycka som jag har på bilder på mig med dig är rena skiten. Jag förstår inte att jag kunde ge mig in i detta, i denna bubbla som bara ger trubbel, gör ont och gör en ledsen.
Jag har gråtit mina sista tårar för dig, jag är så fruktansvärt less på att må såhär nu. Jag ska nu flytta och starta ett nytt liv och bygga upp något som gör att jag mår bra. Jag ska inte ljuga, jag ska inte ha ont i magen för att tro att jag inte duger, ska inte behöva oroa mig för att du ska säga att du äcklas av att jag ser för ”smal” ut. Hur ska ett självförtroende vara bra om man inte får det stödet man behöver av sin partner?
Förlåt
Det värmer i mitt hjärta, det bränner i mitt hjärta. Det brister och faller ner till marken i tusen bitar, de sveps med i luftens strömmar, de strömmar som du känner vina genom ditt hår. Ett brustet hjärta, ett krossat hjärta, ett hjärta som skriker, skriker och skriker utan stopp, ett hjärta som skriker efter att bli helt utan framgång.
Såren blir djupare men de gör inte ont längre, för inget kan göra ondare än de ärr som redan finns i mitt hjärta. Den plats som förut var fylld med kärlek och glädje, den är nu tom och gör så fruktansvärt ont, så ont att det inte finns ord för det.
Förlåt för att jag aldrig sagt förlåt. Förlåt för alla gånger som jag sårat dig, skadat dig och fått dig att gråta.
Jag vet att jag har gått för långt, fått alldeles för många chanser, du gav mig chanser utan att veta vad som skulle ske. Chanser som slutade illa, illa för oss båda, det var aldrig meningen att såra dig, göra dig så illa som jag nu har gjort. Jag har sårat den människan som jag någonsin har älskat på riktigt, den människan som jag vill tillbringa resten av mitt liv med, sårat den enda människan som jag verkligen har varit kär i. Hur kan man såra den man älskar och som man vill tillbringa resten av sitt liv med? Mina ord har ingen mening längre, mina ord är lögner i dina öron, ett svek är det enda du hör. Du gav mig ditt hjärta men jag krossade det, förlåt, så fruktansvärt mycket förlåt.
Who am I
Plågad själ.
Vad är egentligen en plågad själ? Är det människor som lyssnar på ledsen musik? Dom som har blivit slagna? Dom som är för mycket älskade eller för lite älskade? Kan det bara vara vem som helst, som du och jag.
Vad är det som händer i kroppen när man blir så arg att man inte vet vad man ska göra. Då man känner att man bara vill slå till blodet sprutar och man slutar inte slå förnst man inte orkar mer, när man faller till marken av trötthet. Av uttmattning, kroppen bara skakar för att den inte orkar mer, orkar inte resa sig upp. Man tittar ner på sina händer och dom är helt röda av blod och värker. Men man märker inte smärtan för man är så arg, så vansinning.
Plågad själ.
Vad är egentligen en plågad själ? Är det människor som lyssnar på ledsen musik? Dom som har blivit slagna? Dom som är för mycket älskade eller för lite älskade? Kan det vara vem som helst, som du och jag.
Vad är det som händer i kroppen när jag blir så arg att jag inte vet vad jag ska göra. Då jag känner att jag bara vill slå tills blodet sprutar och jag slutar inte slå förnst jag inte orkar mer, när jag faller till marken av trötthet. Av uttmattning, kroppen bara skakar för att den inte orkar mer, orkar inte resa sig upp. Jag tittar ner på mina händer och dom är helt röda av allt blod, det är inte bara på händerna som det är blod utan överallt. Det sitter hudbitar kvar lite var stans. Smärtan finns där någonstans den också men jag märker inte av den för jag är så arg, så vansinning. Hela kroppen bara kokar av ilska av vrede.
Den vreden jag känner är den normal eller är det något som måste botas av någon konstig medicin? En medicin som bara gör så att man känner sig snurrig i huvudet och jag kan snart inte alls tänka klart. Jag hamnar snart på psyke tack vare någon idiot doktor som inte lyssnat ordenligt på vad jag hade för problem. Det enda han tänker på var att han ville knulla den där tjejen med kortkort på undersöknings sängen. Så han ger ut någon medicin som bara göra allt värre, tvärtom och bakofram.
Ljuden i mitt huvud blev bara värre och värre. Det var inte bara ljud till slut utan det var människor som pratade i mitt huvud. Håller jag på att bli tokig? Jag började stanna inne, inte träffa någon och bara stirra in i den tomma väggen och prata med dom i huvudet och bara gör mig mer förvirrad än vad jag redan är, en helt förvirrad själ. Vad gör man då när man inte kan prata med någon alls? När allt blivit som en mardröm, man vill bara vakna upp men man kan inte för det är ingen dröm.
Men så finns det en vänlig själ som sträcker ut en hand, säger allt ska bli bra nu jag ska hjälpa dig. Haha fuck no. Skulle aldrig litat på den människan, skulle lyssnat på mina förvirrande röster i huvudet istället. Nu sitter jag här, ensam med en tröja på mig som jag inte kan röra mig av. Jag sitter och tittar ut på den frihet som jag aldrig haft då jag kanske aldrig varit en normal själ. Eller vilken människa är normal? Hur vet man hur man ska bete sig och vara för att vara normal? Eh jag vet då inte alls och jag bryr mig inte heller för den frihet som ni andra har men inte jag den kan ni få ha kvar också. Den ser bara löjlig ut och nu pallar jag inte att sitta och stirra på den tomhet som fyllt mig hela mitt liv längre, så nu säger jag tack och hej för mig. Hoppas att ingen annan person ska få känna det hat och ensamhet som jag har fått gjort. När dom äntligen släpper loss mig så har jag smugglat med mig ett knivblad. Jag tar fram bladet, tittar lite på det innan jag skär mig i båda hanlederna. Jag känner det inte, ska man inte känna smärta när man skär sig? Jag har i för sig aldrig känt något annat än vrede så jag blir inte förvirrad. Jag hör dom kommer i korridoren, jag tar då bladet och hugger mig i hjärtat. Jag faller till golvet och jag känner att äntligen, äntligen så slipper jag detta liv. Tack
Lite tänkande
Livet leker det är väl så man säger inte sant? Ibland tänker man för många gånger och ibland för några. Finns det något måttligt tänkande? Man uppskattar det fina som finns i ens liv, avundas dom som har det bra. Det där med att vara avundsjuk det är inte riktigt bra, man ska inte vara det man ska vara glad för dom människorna som man är avundsjuk på, för man kan få det själv. Det gäller att jobba hårt här i livet för om man gör det då kan man få det mesta. Att tänka för mycker löser inte många problem, klart ska man tänka men man ska då göra det måttligt och istället göra det man vill.
Jag älskar mitt liv just nu, allt flyter på åt rätt håll. Jag är förälskad i världens underbaraste männsika, ny iflyttad i en underbar lägenhet, jobbet är toppen och jag älskar dom som bara finns i mitt liv just nu. Jag vill bara tacka alla underbara människor som har gjort mig till den människa jag är idag. Till det jag fått upplevt och det jag kommer få uppleva. Jag ska leva mitt liv och bara njuta av det för man vet aldrig när det är ens sista dag.
In the arms of an angel!
Jag är verkligen det, för så mycket jag fått upplevt i mitt liv med både medgångar och motgångar så har jag blivit en bättre människa. Man ska väl ha motgångar för att kunna finna den rätta vägen?
Man ska le, tacka och ta emot det mesta, hjälpa dom människor som behöver hjälp och uppskatta det man får så tror jag i alla fall att livet blir lite bättre.
Ser man ett spår som ser rätt ut varför inte följa det då?
Jag vet att jag inte varit den snällaste människan, varit lätt irriterad av mig,kaxig och allmänt sur av mig. Men vem säger att man inte människor kan ändra på sig? Jag har en sådan yta att jag är kaxig men innerst inne så är jag blyg och feg av mig. Kanske dumt att ha ett sådant skal men jag kanske har det för att jag är rädd att någon ska komma åt mig så att jag blir sårad? Jag vet inte själv riktigt varför jag är sådan, men jag har en ängel som vakar över mig det vet jag.
Mitt hjärta klappar så fort ibland så att jag blir lite rädd men när jag tänker efter varför det gör det så kommer jag på att det är för att jag är så kär i min pojkvän. Han är det bästa som hänt mig och har gjort mig så otroligt lycklig. Han är min andra halva och mitt livs kärlek. Jag skulle kunna skriva så mycket om hur mycket jag tycker om honom men det behöver jag inte för han vet exakt vad jag känner och hur mycket jag tycker om honom. Tack för att du finns i mitt liv Anton Larsson. Jag älskar dig mer än ord kan förklara!
Utmattning
Kroppen värker,hjärnan och hjärtat gör allt för att hålla kroppen igång. Pulsen ökar och andetaget blir allt svårare,hur mycket orkar man egentligen? När vet man att det börjar närma sig slutet på orken? Eller kommer den bara av sig själv? Kommer man bli överraskad bara sådär eller får man en förvarning? Kan det vara så att det är något annat än ett vanligt virus som det sägs? Hur ska man egentligen veta om något är allvarligt?
Drömmar
Ska man följa sina drömmar? Det finns saker som man vill göra men ska man följa det som är bäst kanske?
Ska man chansa och bara åka iväg ett år sådär och våga riskera det som gör en lycklig? Kommer det finnas kvar om man åker bort? Vet inte om man vågar ta reda på om det är värt risken eller om det skulle hålla.
Kärlek oh ja!
Jag är så fruktansvärt kär i denna människa.Att få känna vidrörelsen från den mjuka hud som man älskar att ligga och smeka, bara få ligga tätt bakom, höra andetagens lugn och värmen som sprides runt i rummet. Den värmen och det pirret som rusar genom kroppen när man tittar på någon som älskar än så fruktansvärt mycket att man inte vill vara en enda sec från den varelsen. Man vill ha den personen nära sig dag som natt.
Att få veta att man är älskad på ett sådant sätt som inte går att beskriva utan som man bara kan känna. Att veta att man är älskad för den man är och inte någon människa som har gjort till sig eller så det är ovärdeligt!<3
Jag har hittat den människa jag vill leva med och inget/ingen kan ta denna lycka ifrån mig!
Hell yeah
Jag är spänd i hela kroppen. Hoppas verkligen att jag får en tid och att jag kan spara ihop alla pengar, visst det kommer bli knivigt men jag ska göra allt för att försöka få ihop allt. Detta är en sak som berör mitt hjärta så mycket och jag vill verkligen att den ska perfekt.
Jag är förälskad i världens bästa pojke
Vi har nu varit pojk och flickvän i fyra hela underbara månader. Du har förgyllt mitt liv och gjort mig till en sån mycket bättre människa. Jag ser på livet på ett helt annat sätt nu än vad jag gjorde innan, jag uppskattar allt så mycket mer nu än vad jag gjorde innan. Det var nog för att jag inte visste då vad jag har gått miste om, man kan ju inte uppskatta något speciellt om man inte har något speciellt att uppskatta. Right?
Mitt hjärta slår så starkt för dig! Jag blir helt varm i hela kroppen varje gång då jag ser dig.
Jag vill inte tänka mig en dag utan dig, du gör mitt liv fullbordat! När du sitter här bredvid mig nu så känner jag värmen spridas inom mig och lyckan som du ger mig. Tryggheten jag får av dig, den säkerheten som du ger mig och den kärleken går inte att förklara.
Jag vill säga så mycket men jag får inte ut det för det blir som en stor bubbla som vill sprängas och skrika ut allt. Men jag kan säga en sak och det är att jag älskar dig så fruktansvärt mycket och att jag är så grymt förälskad i dig så att det pirrar i hela kroppen på mig bara jag tänker på det.
A <3 F precis som det ska vara!
Love is all i need
Boy I hear you in my dreams I feel your whisper across the sea I keep you with me in my heart You make it easier when life gets hard
I'm lucky I'm in love with my best friend Lucky to have been where I have been Lucky to be coming home again
They don't know how long it takes Waiting for a love like this Every time we say goodbye I wish we had one more kiss I'll wait for you I promise you, I will
I'm lucky I'm in love with my best friend Lucky to have been where I have been Lucky to be coming home again Lucky we're in love in every way Lucky to have stayed where we have stayed Lucky to be coming home someday
And so I'm sailing through the sea To an island where we'll meet You'll hear the music fill the air I'll put a flower in your hair
Though the breezes through trees Move so pretty you're all I see As the world keeps spinning round You hold me right here right now
I am so Happy with you, i will be in your arms all the time!<3
<3
Jag älskar att jag älskar dig, mitt hjärta slår sådanna starka slag för dig och jag vill inget annat än att vara med dig, bara hålla dig så tätt och aldrig släppa taget. Aldrig mer behöva känna den starka känslan av att jag saknar dig så. Du är min luft, min styrka och mina andetag, jag andas för att du finns i mitt liv.
Hej Frida, hur har du det då?
Mitt liv är bättre än vad jag någonsin vågat hoppats på och jag är så fruktansvärt kär så att ingen skulle förstå hur mycket jag än förklara. Jag lever med världens bästa pojkvän som är den godhjärtaste personen som kan finnas och är alltid snäll, kanske lite för snäll ibland. Sen har jag ju världens bästa vänner också som jag kanske inte har varit med på lite för länge och det ska verkligen bli skärpning med det! Men det enda som skulle göra mitt liv bättre nu är om jag fixa körkortet och fick ett nytt jobb och heltid. Jag kan inte klaga på någonting. Vill bara krypa upp bredvid dig, hålla om dig och kyss dig i nacken, be dig vända dig om och titta dig djupt in i ögonen, säga hur mycket jag älskar dig och låta våra läppar smältas samman. Du är lyser jag ser, luften jag andas, sången i min röst, värmen i mitt blod och kärleken i ordet kärlek.
Anton Larsson du är min framtid, min kärlek och min trygghet här i livet glöm aldrig att vi är menade för varandra. Jag älskar dig<3
<3
Visst är det härligt när man känner allt det där lilla extra? Det där som man inte visste kunde kännas. Jag vill bara skrika av lycka, jag trodde då aldrig och då menar jag att jag skulle kunna vara såhär lycklig som jag är med dig. Du har verkligen förändrat hela mitt liv, hela mig.
I mitt hjärta du hittar ett litet kryp in om du riktigt noga tittar, det är öppningen som är till för att komma in till den plats som du tagit upp i mitt hjärta. Den plats du tagit upp är den vackraste plats jag har och den håller jag hårt och kärt. Jag vill inte se min framtid utan dig, du är den jag vill leva med. Du får mig att ställa mig upp igen när jag fallit och tar mig i dina armar om jag håller på att falla.
Love me a little bit longer.
Det tunga regnet smattrar mot mitt tak och mitt hjärta, mitt hjärta skriker efter dig bara efter dig. En gång en saga en saga som skulle sluta så lyckligt som inte blev som dom alltid skriver i böckerna. Varför blir inte min saga som alla andra? Är det kanske jag som ska skriva mitt egna slut?
Läpparna närmar sig sakta det snuddas vid, man känner den ljuva doften, doften utan kärlek. Den underbara och så söta smaken, åh ge mig mer, låt mig smaka, bara en gång till. Jag lovar att ta det försiktigt det var så mjukt, så tryggt och så skönt, så skönt att få bara försvinna bort, bort med dig och bara känna luften flyga igenom mitt hår med dig. Min andetag blir allt tyngre, hjälper du mig att släppa på trycket?
Man ska väl behandla andra som man själv vill bli behandlad? Det har i alla fall min mamma lärt mig. Men varför gör vi inte det då?
Jag har lärt mig vad kärlek är, jag har lärt mig vad svek är, jag har lärt mig vad tillit och tro är men jag har aldrig lärt mig vad hat är, och det kommer jag aldrig lära mig heller.
